Tänk vad tiden går
Tänk vad tiden går.
Ibland, i synnerhet i bilen längs stadsgårdskajen, tänker jag; vänta lite, hold that thought, det är briljant, GÖR DET! Skriv om det, eller sjung om det. Det finns säkert andra som tycker som du.
Sen kommer Danvikstullsbron och reningsverket, svängen jag hatar att byta fil i, och sen är man ju på väg hemåt, mot barndomslandet och minst tio års minnen av ungefär likadana bilresor. Det spelar ingen roll, längre. Du spelar din roll så bra, Konstantin. Du borde spela den i minst tio år till.
Jag sitter i min soffa, framför min enorma TV och dricker Pioneer Block från Saint Clair. Katten och Alex har somnat. Jag varken läser eller skriver längre och undrar hur jag ska summera dom här åren, och för vem?
Kanske för min egen skull.
