Lilla Kroatien och jag
Här på den del av Kungsholmen som holmen själv säkert skäms över att bli förknippad med bygger man nu nytt. Det ska in familjer här och bort med alla kattkärringar och pensionärer helt enkelt. Mitt lilla berg ligger ju mellan Fredhäll och det här nya eländet som skall heta Hornsbergs strand. Det finns redan ett tämligen nytt område i området som kallas för Norra Mälarstrand, om jag inte minns helt fel.
Det enda som än så länge är klart i Hornsberg är en strandpromenad som är gjuten i betong längs med det som en gång var en strand som sen blev en asfalts...ja vad det nu var för någon slags industri som nu ska bli ett Kungsholmens Hammarby Sjöstad.
Jag brukar springa på kvällarna när jag inte kan slappna av, och då brukar jag klättra över byggstaketen och springa längs med betongkajen som jag kallar för lilla Kroatien.
I somras satt folk utmed vattnet och fikade, men nu ligger löven hala och blöta längs Karlbergskanalen och båtarna börjar glesna vid bryggorna.
Finns det något mer höstigt än båtar som ligger på bockar och väntar på att täckas över? Hur människorna svurit för att få upp de där båtarna och glömt alla kläder och blöta handdukar i dom. Nu ligger de som sommarminnen bakom ett stängsel i mörkret och rutorna dryper av fukt. Det luktar pressening. Vet ni hur pressening luktar? Som en sån där tjock madrass man hade på gymnastiken. Som hundra år av källare ungefär.
Det är inte lika många som är ute och springer längre. Jag springer min runda och sen en omväg för att se hur judiska kyrkogården ser ut när den är täckt av kastanjelöv.
När den här jävla skiten är över om ett par år så ska jag köpa en lägenhet på Alströmergatan. Det är nåt slags löfte till mig om jag lyckas ta mig i kragen.
Det enda som än så länge är klart i Hornsberg är en strandpromenad som är gjuten i betong längs med det som en gång var en strand som sen blev en asfalts...ja vad det nu var för någon slags industri som nu ska bli ett Kungsholmens Hammarby Sjöstad.
Jag brukar springa på kvällarna när jag inte kan slappna av, och då brukar jag klättra över byggstaketen och springa längs med betongkajen som jag kallar för lilla Kroatien.
I somras satt folk utmed vattnet och fikade, men nu ligger löven hala och blöta längs Karlbergskanalen och båtarna börjar glesna vid bryggorna.
Finns det något mer höstigt än båtar som ligger på bockar och väntar på att täckas över? Hur människorna svurit för att få upp de där båtarna och glömt alla kläder och blöta handdukar i dom. Nu ligger de som sommarminnen bakom ett stängsel i mörkret och rutorna dryper av fukt. Det luktar pressening. Vet ni hur pressening luktar? Som en sån där tjock madrass man hade på gymnastiken. Som hundra år av källare ungefär.
Det är inte lika många som är ute och springer längre. Jag springer min runda och sen en omväg för att se hur judiska kyrkogården ser ut när den är täckt av kastanjelöv.
När den här jävla skiten är över om ett par år så ska jag köpa en lägenhet på Alströmergatan. Det är nåt slags löfte till mig om jag lyckas ta mig i kragen.
Kommentarer
Postat av: S.
Tack:)
Trackback
