Sjön
- Det känns väl inte som sommar egentligen?
Calle står i fören och kastar en tung vobbler in i vassen och jag sitter med benen över relingen och försöker att bara doppa sulan, precis sådär som man gjorde när man var liten.
- Nej, säger jag. Det är nog för att det aldrig är någon skillnad på någonting längre. Det bara flyter ihop. Det är klart att det inte är nån riktig sommar när det enda man gör varje dag är samma sak som man gjorde dagen innan. Du bara äter lunch med någon annan. Jag skulle inte ens behöva bo i den här stan. Den är som den där solfjädern som musse rullar in i husvagnen igen när dom campat utanför en soptipp på Kalle Ankas jul. Från oss alla till er alla. Staden är bara en kuliss.
Det börjar som en spirande längtan i takt med att tussilagon klättrar längs vägrenarna och videkissarna gör livet till ett helvete för allergikerna. Det föds en tanke någonstans i bakhuvudet.
I maj har jag flugspöna i bilen varje dag. Det ligger en sjö tio minuter från jobbet och när ingen ser smiter jag hem tidigare, parkerar bilen vid Hellasgården och promenerar sen bland vitsipporna tills jag kommer fram till sjön. Jag går på högra sidan.
Sen sitter jag och spanar efter vak, men det händer ingenting. Jag vet vad jag väntar på.
I slutet av maj har temperaturen blivit bättre både i vattnet och i luften. Jag sitter på en eka som ligger uppdragen på en sydlig udde i sjön. Jag har solen i ögonen då vattenytan plötsligt bryts av sländor. Det låter helt sjukt egentligen, men plötsligt är det en massa pusselbitar som faller på plats. Väntan, årstider, temperaturer, luftfuktighet. Allt måste stämma. I ett år eller två har sländorna varit larver på botten. Larver som livnär sig på plankton eller andra larver och vuxit sig feta under somrarna och sovit genom vintrarna. Sen en dag bestämmer sig larverna för att byta stadium. De förpuppas en tid för att en tid senare komma fram till att det är dags att svärma. Nu är det bråda tider.
Ni vet flytvästarna på flygplanen? Tänk er att ni är en puppa som behöver ta sig till ytan snabbt som fan. Ni klättrar ur skalet ( nu är vingarna färdiga att använda ) drar i sprinten och påbörjar färden upp mot ytan. Pupporna har en gasbubbla att flyta upp med.
Beroende på vädret är ytspänningen i sjön olika från dag till dag. Vissa dagar kan sländorna skjuta upp genom ytspänningen och i den torra luften genast fälla ut och använda sina vingar. Andra dagar passar det bättre att liksom ta det lugnt en stund och hängra på ytspänningen medan vingarna torkar.
Hursomhelst är det nu som det är spännande att vara flugfiskare.
Det tar en stund för fiskarna att förstå att det är mat på gång, men när de väl märker det så börjar stora ringar sprida ut sig genom vattnet och breda fiskryggar avslöjar var fiskarna är. Fåglarna kalasar också på sländorna och det är dags att försöka lura fiskarna med konstgjorda flugor.
Jag känner ofta ett stort behov av att vara ifred och många gånger är den där sjön en verklig räddning. Om vi har bråkat hemma- jag drar till sjön. Om det går dåligt på jobbet- jag drar till sjön. Om man bara är ledsen- dra till sjön! Vid sjön tänker man inte på något annat än vad som händer just nu. Vad äter fiskarna, var är dom, hur mår dom? Vad ska jag fiska med idag och hur ska jag lura dom.
Ofta glömmer jag tiden och stannar tills skogen är alldeles mörk bakom mig. Då brukar allt det jobbiga ha runnit av mig och då är det dags att gå hem.
Sen blir det sommar höst och vinter. Vintern är ju ganska lång i den här delen av världen. Då är det ganska fantastiskt att tänka på larverna därnere på botten. Snart ska dom ge mig en upplevelse utöver det vanliga. Snart ska jag få vara vid sjön igen.
