Annandag Jul - en mardrömshistoria

Jag frågar henne om jag får komma i henne, men det får jag inte. Jag vet inte var jag får komma, så jag kommer inte alls.
Vad är sex utan orgasm? Jag runkar av mig själv på toaletten- tragiskt, och säger godnatt till henne. Kan ändå inte somna. Det känns ändå ofullbordat allting.

Lägger mig i soffan. Det är något jag vill somna till. Jag låter lanternan jag fått vara tänd.

Går genom en blanding av Covent Garden och Centrala parken i Orminge. Vet vad jag vill. Strax efter fontänerna finns ett stånd med kläder och pryttlar och om man ber snällt, även saker man knappt kan drömma om - men det är just det jag gör.

Vi gör upp och jag går med en pappkasse genom eftermiddagssolen i parken via promenadstråken till en lägenhet jag inte längre minns. Där spolar jag av huvudet.

Huvudet är ett kvinnohuvud. Jag har drömt om det tidigare. Jag minns inte henne och jag minns inte drömmen längre, men jag vet att det här huvudet har en koppling till något som hänt tidigare. Fuck att jag inte kan sätta fingret på det.
Spolar huvudet under ömsom kallt, ömsom varmt vatten. Ögonen mjuknar från sin likstelhet. De fladdrar under kranen och jag måste stålsätta mig för att inte kräkas. Jag spolar det och spolar det. Det ska bli mjukt. Jag ska sätta på mig själv huvudet, även om jag idag inte vet hur det ska gå till.

Vaknar kallsvettig. Det säljs något slags mirakelmedel på TV- sheercover. En tjej från bewitched berättar hur hon har blivit både mer säker på sig själv, vackrare och mer framgångsrik tack vare sheer cover. Klockan är strax efter sex och jag är klarvaken.
Jag stänger av tv:n och blåser ut ljuset i lanternan, kryper upp i sovrummet. Kan inte sova. Går ut igen. Fortfarande kolsvart trots öppna persienner. 

Jag eskorteras av vakter ut till en rastgård. Många fångar runt mig. Höga murar runt mig. Det här verkar vara den motion man får. Jag tittar upp mot muren, och på muren, en rad beväpnade vakter. Jag är tydligen i USA, och jag är nån form av bad guy. Automatvapen.
Plötsligt säger vakten närmas mig att jag har besök, och jag blir förvånade, men ändå inte förvånad. Jag vänder  mig om och ser den stora grinden från rastgården ut till verkligheten skjutas upp, och jeepen där utanför. En skäggig gängmedlem uppenbarar sig i öppningen. I samma ögonblick inser jag att det är ett fritagningsförsök. Dom ska rädda mig, men från vem??

Skott brinner plötsligt av, och jag skyndar mig mot närmsta vägg. Där, precis nära en dörr eller öppning kommer "the warden, och det är min försäljninschef och säger; du får de här dagen på dig. Vi ses imorgon.
Jag inser att allt är uppgjort och tar mig mot öppningen. Vakter faller runt om mig.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Hundra årsedan du skrev någonting senast, men kanske är du som jag som ibland går tillbaka i tiden och läser gamla alster? Jag hoppas det.

Vi hade någonslags kontakt ett tag. Eller, ja. Vi hade väl varsin blogg och lämnade små kommentarer ibland. Det är längesedan nu.

Jag vill bara säga att jag hoppas att du fortfarande skriver. Jag läser dina texter ikväll och det skratt som bubblar i mig fastnar ibland i halsen.

Hemma hos mina föräldrar hittade jag häromdagen mitt projektarbete från sista året i gymnasiet. Jag skrev om att skriva, och om att skriva bloggar. Jag använde någonting som du skrev. Förlåt.



/Linnéa Fagerholm.

2011-10-16 @ 19:25:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0