Gråtmilt väder
Vinden sliter i takplåtarna och jag tog en taxi hem från en bedrövlig föreställning tidigare ikväll.
Det är så skönt att bara sitte uppe och vänta in natten. Det är så skönt att inte behöva kliva upp klockan 6 imorgon. Att bara sitta här med datorn i knät och tv och musik på.
Jag gråter av sportsammanfattningar, fast jag inte kan något om sport, och jag gråter i Jerry Maguire när det går bra för Cuba och han och Tompa kramas. Jag gråter av så mycket fast jag inte är ledsen.
Göteborg
Min intryckslösa vardag belönar sig.
Det känns som att vara utomlands när jag parkerar bilen på Lilla Nygatan utanför systembolaget och går ner mot Skeppsbron för att äta middag på Zum.
Sotare à la Trenter, men sotarna är slut och ingen förstår paralellen till Trenter och Sturehof utan missförstår och säger att Humlehof på Folkungagatan är ett trevligt ställe. Jag har aldrig varit där, men det viktiga är att det inte var det jag menade och att folk helt saknar slutledningsförmåga.
Jag åkte tunnelbana för ett tag sedan och tyckte att doften, som jag då upplevde som helt ny, också påminde mig om något annat. Bränt gummi, vinden i tunnlarna, människorna, ljudliga spanska mobilsamtal från knubbiga chilenare i täckjackor.
Mitt middagssällskap hamnar i en diskussion om HIV, för tydligen har en programledare gått ut med att han har det. Rockstjärnan säger att han, programledaren kanske inte är raketforskare som dragit på sig det, och någon annan tycker att det är en allmänt krass inställning varpå rockstjärna säher att bögar, och verkligen betonar, att just bögar ju är ganska promiskuösa och faktiskt kanske slarvar med att skydda sig eftersom det inte pratas så mycket om HIV nu som det gjorde på 80-talet. De största smittspridarna är tydligen afrikanska män, fortsätter rockstjärnan obehindrat trots protester och menar att de afrikanska männen också är kända för att sprida sin vildhavre; så att säga.
Faktum är att jag börjar lessna på hela samtalet eftersom jag vet att det kommer mynna ut i nåt slags gräl där hon, kvinnosaksförespråkaren, snart kommer börja sura, och även om det här kanske låter efterkonstruerat så säger jag faktiskt att det absolut värsta ändå måste vara promiskuösa afrikanska bögar. Och det kan alla nöja sig med.
Sen äter vi efterrätt.
Imorgon ska jag till Göteborg. Planet går vid 9 från Bromma, och sen hem igen vid halv fem. Ännu en dag som jag planerat in i minsta detalj för att vår receptionist skall kunna boka in precis allting inklusive taxi bara för att jag ska slippa ligga ute med pengar som jag inte har.
Sveriges fattigaste säljare ämnar nu lägga sig framför ännu ett avsnitt av Gossip girl och försöka sova.
