Genom gardinerna
Skymtar trapphuset i huset på andra sidan. Det ligger en dimslöja runt gatljusen. En bil passerar ibland.
Jag finns inte längre.
Jag sjunker in i soffan, längre och längre. in i soffan- TV-serierna flyter ihop. Gamla Seinfeld-avsnitt jag redan sett. Blir ett med tyget, grånar, smälter in. Jag har en filt svept över axlarna och som luva. Jag finns inte längre.
Jag finns inte längre.
Jag sjunker in i soffan, längre och längre. in i soffan- TV-serierna flyter ihop. Gamla Seinfeld-avsnitt jag redan sett. Blir ett med tyget, grånar, smälter in. Jag har en filt svept över axlarna och som luva. Jag finns inte längre.
Hon har pärlörhängen och ligger på en divan i ett hotellrum på ett hotell någonstans i Asien. Det ser trevligt ut. Hon ser trevlig ut. Jag kysste henne en gång på en fest för något år sedan, fast jag visste att hon har pojkvän och bostadsrätt. Jag tyckte det var helrätt. Verkligen kul.
Hennes kille var nån slags reklamsnubbe, och det störde jag mig naturligtvis på. Jag har alltid stört mig på folk som kan titulera sig något. Jag har en amerikansk titel på mina visitkort, men vad säger det om mig? När jag söker efter en kund till mig på hitta.se så står det att han är astronaut.
Reklammannen, killen, snubben, tittar lite sexigt på mig från en klippa med en Thailändsk soluppgång i bakgrunden. Jag bläddrar genom albumet. Det ser skönt ut. Dom är lediga. Hon ligger på divanen, hotellet ser dyrt ut. Sparsamt inrett, mycket ädelträ. Ändå lyxigt sobert.
Han ser trevlig ut. Han är skitsnygg egentligen. Det är väl om något det man borde störa sig på i första hand. Jag vet vad han heter. Han har ett bra jobb, ser bra ut, och har en flickän som jag skulle vilja ha- bara för att!
Hon är en sån tjej man ville ha när man var tio år, och det där går aldrig över. Hon hade lockigt hår och polokragar. Jag tror att jag inbillade mig att jag älskade henne där på Nackabussarna.
Reklamkillen, jag bläddrar vidare, slår in julklappar och i lägenheten som har högt i tak står en vacker gran. Julklappsutdelning hos familjen. Barn på bilderna. Hon sitter i hans knä. Fan vad trevligt allting är. Jag minns att jag såg honom på Ica Maxi när jag handlade en gång. Han kände igen mig, och jag kände igen honom, och vi stog några meter ifrån varandra och sneglade lite argt medan vi öste ner plockgodis i varsin påse. Han såg fan fräsch ut för att vara tio år äldre än mig.
Jag och Olle Ljungström är vänner. Jag ser på bilderna på honom och han är mycket äldre än jag vill att han ska vara. Jag vill ha kaosspelningar på Sturehof, och att kvällarna på båten han brukar spela på aldrig ska ta slut. Det står att han bor i Singapore och jag undrar om det är sant. Han har en skum samling vänner.
Jag bläddrar igenom Thailandsbilderna igen. Tittar på pärlörhängena.
Om jag var tjej skulle jag ha såna och en kille som visste vad han ville och hur man tog sig dit.
Hennes kille var nån slags reklamsnubbe, och det störde jag mig naturligtvis på. Jag har alltid stört mig på folk som kan titulera sig något. Jag har en amerikansk titel på mina visitkort, men vad säger det om mig? När jag söker efter en kund till mig på hitta.se så står det att han är astronaut.
Reklammannen, killen, snubben, tittar lite sexigt på mig från en klippa med en Thailändsk soluppgång i bakgrunden. Jag bläddrar genom albumet. Det ser skönt ut. Dom är lediga. Hon ligger på divanen, hotellet ser dyrt ut. Sparsamt inrett, mycket ädelträ. Ändå lyxigt sobert.
Han ser trevlig ut. Han är skitsnygg egentligen. Det är väl om något det man borde störa sig på i första hand. Jag vet vad han heter. Han har ett bra jobb, ser bra ut, och har en flickän som jag skulle vilja ha- bara för att!
Hon är en sån tjej man ville ha när man var tio år, och det där går aldrig över. Hon hade lockigt hår och polokragar. Jag tror att jag inbillade mig att jag älskade henne där på Nackabussarna.
Reklamkillen, jag bläddrar vidare, slår in julklappar och i lägenheten som har högt i tak står en vacker gran. Julklappsutdelning hos familjen. Barn på bilderna. Hon sitter i hans knä. Fan vad trevligt allting är. Jag minns att jag såg honom på Ica Maxi när jag handlade en gång. Han kände igen mig, och jag kände igen honom, och vi stog några meter ifrån varandra och sneglade lite argt medan vi öste ner plockgodis i varsin påse. Han såg fan fräsch ut för att vara tio år äldre än mig.
Jag och Olle Ljungström är vänner. Jag ser på bilderna på honom och han är mycket äldre än jag vill att han ska vara. Jag vill ha kaosspelningar på Sturehof, och att kvällarna på båten han brukar spela på aldrig ska ta slut. Det står att han bor i Singapore och jag undrar om det är sant. Han har en skum samling vänner.
Jag bläddrar igenom Thailandsbilderna igen. Tittar på pärlörhängena.
Om jag var tjej skulle jag ha såna och en kille som visste vad han ville och hur man tog sig dit.
Stegvis avtändning
Efter en hård och inte alls glamourös helg på något sätt gäller det att trappa ner successivt. Jag minns inte hur jag tog mig hem i fredags, men jag vet att jag förmodligen var berusad när jag satte mig i bilen för att äta frukost med en vän jag sällan träffar men ganska ofta pratar i telefon med. Vi fikade och gick sedan genom stan för att köpa bröd innan jag tog bilen hem igen för att sova några timmar innan en påtvingad utgång som verkligen inte behövdes.
Lördag; Kvarnen. Sippade cola tills Jonas kom och tvingade i mig Averna, och jag menar det, tvingade mig. Idag försökte jag förklara för hans fru varför de så lätt stöter sig med sina gamla vänner, och hon tog det...sådär. Det kan inte vara lätt att ta in att en tjock blivande 30-åring hävdar att han inte kan värja sig för hennes ännu tjockare man. Att en vuxen man som inte kan säga nej till en annan man faktiskt inte ville bli full, att han faktiskt inte orkade se Jonas luftgitarrspel därnere i källaren. Hon tog åt sig det som personlig kritik. Måste man göra det när man är gift? Är man inte längre två individer när man delar efternamn?
Jag skulle väl egentligen vilja säga till hennes att hennes man är en manipulativ skitstövel och att hon är så naiv så hon skulle lita på att det inte var kokain han tog även om han drog linorna på hennes eget köksbord, framför hennes ögon. Nejnej, inte han. Inte han som någon annan sa brukade äta MDMA till frukost och som stolt berättade hur LSD slår fortare om man applicerar det under ögonlocket.
Jag är trött på folk som inte vill bli vuxna. Det är det enda jag längtar efter. Jag längtar efter att ha ett liv bakom mig och tänka att det blev som det blev. En lunch någonstans med en son som aldrig hör av sig. Ett armbandsur i guld med tunn boett och inskription med ett tack. För vad?Tweedkavaj och sköldpaddsbågar och referenser.
Det gäller att trappa ner successivt som sagt. En flaska vin till maten på måndag, och lite vin under matlagningen på tisdagen. Det handlar om balans och om att återfinna formen och hålla ångesten utanför lägenhetsväggarna. Jag tycker min strategi är tämligen enkel. Man tittar inte bakåt, man öppnar inte posten, man tänker på sig själv och fokuserar på allt annat än väsentliga saker. Man jobbar och accepterar och räds inte vardag. Det är måndag och fredag, och måndag och fredag igen, och igen.
I mataffären köper jag passionsfrukt och vetemjöl. Jag bakar ganska mycket nuförtiden.
