Födelsedagar
Grattis S för att du är så bra när du själv mår bra, och grattis O, för att du är en så bra vän när du mår bra nog att ta hand om dig själv. Jag hoppas att ni hade det bra idag med dom som betyder mest för er.
Grattis K, på dagen då du blir 26. Nu blir vi knappast yngre, eller hur?
Du ska veta att jag tänker på dig varje dag och fortfarande undrar hur jag kunde göra sådär. Det får jag leva med länge, även om du tycker att jag är en okänslig skit, helt utan känslor och empati.
Ryskan
Jag förstår inte vad det är för språk jag läser egentligen. Det låter bara som japanska. Läraren låter japansk och jag låter som Carl Bildt när han pratar engelska- fast jag låter som en svensk japan.
Davastje, davastje, harasjå harasjå säger läraren och jag skruvar på mig. Janiznajo, mumlar jag. Nå jadomajjo. Eh... vad är det jag säger egentligen?
Det är en katt, det är en hund, dom är där eller dom är här. Allt låter likadant. Janiznajo säger jag. Jag vet inte.
Imorgon är det arbete igen och jag har nästan sett fram emot det eftersom jag inte jobbat i helgen. Jag har ju en inbyggd rädsla för att vara ledig eftersom det innebär att jag tjänar mindre än vad jag göra av med. Det är min största skräck. Därför gör jag nästan ingenting när jag är ledig ( men nu var jag ju sjuk ) Jag roar mig med att köpa fonder och göra så många små och krångliga stående banköverföringar som möjligt så att pengarna ska sparas utan att jag vet vart jag gjort av dem. Det är en bra taktik.
Jag måste sluta röka eftersom jag inbillar mig att mina ledbesvär är skelettcancer. Jag brukar inte röka så mycket som jag gör nuförtiden egentligen, men nu röker jag verkligen som en borsbindare. Hela tiden röker jag. Och jag röker inomhus också, vilket resulterar i att ingen får hälsa på mig och allra minst mina föräldrar. Snart fyller jag år, och då måste jag bjuda släkten på middag hemma hos mig. Det är vad dom förväntar sig. Dessutom skulle dom bli arga om jag ville bjuda på middag ute, eller hitta på något annat. Jag får nämligen inte göra nånting för min pappa eftersom han är övertygad om att jag är fattigast i hela världen, vilket bara nästan är sant. Hursomhelst så är jag livegen honom tills jag betalat mina skulder till honom, och det tänker jag göra snart.
Nu ska jag sova.
Davastje, davastje, harasjå harasjå säger läraren och jag skruvar på mig. Janiznajo, mumlar jag. Nå jadomajjo. Eh... vad är det jag säger egentligen?
Det är en katt, det är en hund, dom är där eller dom är här. Allt låter likadant. Janiznajo säger jag. Jag vet inte.
Imorgon är det arbete igen och jag har nästan sett fram emot det eftersom jag inte jobbat i helgen. Jag har ju en inbyggd rädsla för att vara ledig eftersom det innebär att jag tjänar mindre än vad jag göra av med. Det är min största skräck. Därför gör jag nästan ingenting när jag är ledig ( men nu var jag ju sjuk ) Jag roar mig med att köpa fonder och göra så många små och krångliga stående banköverföringar som möjligt så att pengarna ska sparas utan att jag vet vart jag gjort av dem. Det är en bra taktik.
Jag måste sluta röka eftersom jag inbillar mig att mina ledbesvär är skelettcancer. Jag brukar inte röka så mycket som jag gör nuförtiden egentligen, men nu röker jag verkligen som en borsbindare. Hela tiden röker jag. Och jag röker inomhus också, vilket resulterar i att ingen får hälsa på mig och allra minst mina föräldrar. Snart fyller jag år, och då måste jag bjuda släkten på middag hemma hos mig. Det är vad dom förväntar sig. Dessutom skulle dom bli arga om jag ville bjuda på middag ute, eller hitta på något annat. Jag får nämligen inte göra nånting för min pappa eftersom han är övertygad om att jag är fattigast i hela världen, vilket bara nästan är sant. Hursomhelst så är jag livegen honom tills jag betalat mina skulder till honom, och det tänker jag göra snart.
Nu ska jag sova.
Influensan och lejonen
Vad är det med folk som är lejon? Jag har aldrig brytt mig om vad folk är för stjärntecken, men det finns vissa personlighetsdrag som verkar stämma in på en del människor som är födda ungefär samtidigt. Svartsjuka, hämndlystnad och egoism t.ex. Lejonen är inte kloka.
Jag har varit hemma i flera dagar utan att kunna röra mig. Febern har gått upp och ner och idag har jag haft så ont i lederna så jag knappt kunde ta mig till konsum. En killkompis kom hit med film, och en tjejkompis förbarmade sig så att hon faktiskt åkte tunnelbana hit med en påse ipren, serietidningar och lugnande doftljus. När jag berättade det för Eva, så messade hon att det väl var "romantiskt" och sen inget mer. Jag svarade att det var snällt, och inget annat, och fick då ett mess som avslutades "krya på dig nu, vännen"
Vännen?! Vännen är så nedgraderande även om man är vänner. Det är som när folk skriver hej söt, eller något annat som kan härledas bakåt till en massa nätdejtande. Eller så är det jag som är konstig.
Lejonen klarar inte av att inte alltid stå i centrum och dom är totalt ointresserade av annat än sig själva. Fiskar och lejon passar inte ihop, det är jag säker på.
Iprenen verkade och jag har stapplat omkring i lägenheten och sett på en och annan film, och sovit. Herkules har sovit hos mig hela dagen från klockan 11 till 19 då jag kastade ut honom medan han fräste. Tänkte att hans matte nog skulle bli orolig. När jag petar på Herkules för att han självmant ska gå till dörren så kvittrar han som en fågel. Jag har aldrig träffat en mer kastrerad katt. Han låter som en gnagare.
Jag har varit hemma i flera dagar utan att kunna röra mig. Febern har gått upp och ner och idag har jag haft så ont i lederna så jag knappt kunde ta mig till konsum. En killkompis kom hit med film, och en tjejkompis förbarmade sig så att hon faktiskt åkte tunnelbana hit med en påse ipren, serietidningar och lugnande doftljus. När jag berättade det för Eva, så messade hon att det väl var "romantiskt" och sen inget mer. Jag svarade att det var snällt, och inget annat, och fick då ett mess som avslutades "krya på dig nu, vännen"
Vännen?! Vännen är så nedgraderande även om man är vänner. Det är som när folk skriver hej söt, eller något annat som kan härledas bakåt till en massa nätdejtande. Eller så är det jag som är konstig.
Lejonen klarar inte av att inte alltid stå i centrum och dom är totalt ointresserade av annat än sig själva. Fiskar och lejon passar inte ihop, det är jag säker på.
Iprenen verkade och jag har stapplat omkring i lägenheten och sett på en och annan film, och sovit. Herkules har sovit hos mig hela dagen från klockan 11 till 19 då jag kastade ut honom medan han fräste. Tänkte att hans matte nog skulle bli orolig. När jag petar på Herkules för att han självmant ska gå till dörren så kvittrar han som en fågel. Jag har aldrig träffat en mer kastrerad katt. Han låter som en gnagare.
I all oändlighet
Jag hostar så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag börjar nästan bli orolig. Nu har jag varit sjuk i nästan två veckor.
Jag var på barnkalas idag och jag hade köpt en briogubbe och ett par skor som iallafall jag tyckte var fina. Det var jag och en massa föräldrar, och ett par var där som jag träffat förut och då var de bara ett par, men nu hade dom barn, även om barnet var ganska fult. Tjejen däremot är otroligt snygg, och det är inget fel på hennes kille heller, men det är tjejen som är hela behållningen. Dessutom är hon från Norrland. Jag inbillar mig att jag borde träffa någon med dialekt.
Ägnade gårdagen åt spaaktiviteter och öl, men fick betala dyrt idag eftersom febern bara blivit värre, och hostan också. Jag fryser fast jag badar kokhett, svettas fast jag bara sitter still, och hostar så jag ibland måste kolla så att det inte kommer blod. Jag är nästan hundra år gammal och jag orkar knappt lyfta bort min tallrik när jag har ätit. De gråa stråna hopar sig, och finns numer även framme i hårfästet i luggen. Jag firar min ålderdom med ett par nya jeans och en ny skjorta, men sen är jag så nära att svimma så jag tar en taxi hem från stan till soffan och teven, och tar vid där jag slutade igår kväll.
Det är ju lördag, och man borde träffa folk. Jag är ändå sjuk, så jag behöver inte känna mig dålig som person för att jag är hemma. Det finns ingenting som jag vill göra längre som man inte kan göra hemma iallafall, och det är ingen som jag egentligen längtar efter att träffa heller.
Sedan jag på ett väldigt klumpigt sätt lyckades förstöra en relation för en tid sedan så aktar jag mig för att träffa någon tills den dagen då jag verkligen kan säga att jag vill träffa någon och att allt som har hänt är avklarat och avslutat och färdigt. Det blir det nog aldrig, men jag är mån om att inte framstå som elak och självisk, för det vill jag inte. Jag har otaliga historier som tyder på annat, och det är väl det jag egentligen är. En historieberättare som gärna spär på för att det ska låta bättre än vad det är.
Dessutom har jag svårt att säga nej till saker. En kille som strax innan jul tyckte att vi skulle åka till amsterdam för att röka hasch och träffa prostituerade har hört av sig igen. Den första resan lyckades jag krångla mig ur, eftersom jag varken var sugen på att röka och aldrig skulle kunna tänka mig att köpa sex eller överhuvudtaget fundera på det. Nu ville han snabbt samla ihop några hundra tusen för att börja distribuera porr. Förutom det så hade han hundra andra idéer som han behövde hjälp att genomföra och det slog mig ganska snabbt att det här inte var första gången jag pratade med någon som egentligen behöver hjälp; men det är inte sällan som folk vänder sig till mig med sina problem. Alla dom här idéerna bottnar i ett missbruk och i svåra depressioner. Jag känner igen det från andra. Hur dom laddar upp sig inför en ordentlig härdsmälta, bara maxar och ökar och blir värre och värre för var dag dom närmar sig dagen då dom måste lägga in sig. När dom inte kan sova och knappt vet vad dom heter och vad dom lovat och vad dom tänkt. Det är synd att jag känner så många såna där. Jag mår egentligen ganska bra själv, och jag tycker inte att jag ska behöva hjälpa andra med saker hela tiden.
Nu ska jag fortsätta titta på teve och sen så ska jag tvätta. Först ska jag leta efter min grannes katt.
Början på något nytt är tillbaka till något gammalt
Från fönstret i den slitna lägenheten ser jag en väg, några hustak, en skymt av sundet in mot stan och där, mellan träden, mamma och pappas hus. Hur har jag kunnat hamna här?
Den här helgen, det här livet... Igår försvann min datorväska och jag har ingen aning om var. Var det i taxin eller på restaurangen vi åt på eller var det när jag stannade för att kissa på en vägg på väg från restaurangen...
Åter till lägenheten. Jag vet knappt var jag är mer än att det är på "ön" men hur kommer det sig att det enda tjejen som bor här har sett av Nacka är huset som jag vuxit upp i? Berget som jag solat på, stranden där vi plockat stenar och badat ifrån... Det enda gula huset på andra sidan sundet. Det är mitt, och det tittar jag på nu och ett sting av dåligt samvete fortplantar sig lite som känslan av hunger. Jag önskar att jag var där, eller att jag iallafall vågade ringa och säga att jag ser ert hus, men det vet vill jag inte för jag vill inte att dom ska veta var jag är eller vad jag gör. Det är väl sviter av tonåren som inte vill försvinna.
Igår började min ryskakurs. Har ju skaffat tudor och allt. En parant tjejdam i snäv jumper. Vi sitter som små tända ljus och gör allt vi kan för att få till uttalet, men det är svårt.
