GRASSWIDOWER

Lördag; Kvarnen. Sippade cola tills Jonas kom och tvingade i mig Averna, och jag menar det, tvingade mig. Idag försökte jag förklara för hans fru varför de så lätt stöter sig med sina gamla vänner, och hon tog det...sådär. Det kan inte vara lätt att ta in att en tjock blivande 30-åring hävdar att han inte kan värja sig för hennes ännu tjockare man. Att en vuxen man som inte kan säga nej till en annan man faktiskt inte ville bli full, att han faktiskt inte orkade se Jonas luftgitarrspel därnere i källaren. Hon tog åt sig det som personlig kritik. Måste man göra det när man är gift? Är man inte längre två individer när man delar efternamn?

Jag skulle väl egentligen vilja säga till hennes att hennes man är en manipulativ skitstövel och att hon är så naiv så hon skulle lita på att det inte var kokain han tog även om han drog linorna på hennes eget köksbord, framför hennes ögon. Nejnej, inte han. Inte han som någon annan sa brukade äta MDMA till frukost och som stolt berättade hur LSD slår fortare om man applicerar det under ögonlocket.

Jag är trött på folk som inte vill bli vuxna. Det är det enda jag längtar efter. Jag längtar efter att ha ett liv bakom mig och tänka att det blev som det blev. En lunch någonstans med en son som aldrig hör av sig. Ett armbandsur i guld med tunn boett och inskription med ett tack. För vad?Tweedkavaj och sköldpaddsbågar och referenser.

Det gäller att trappa ner successivt som sagt. En flaska vin till maten på måndag, och lite vin under matlagningen på tisdagen. Det handlar om balans och om att återfinna formen och hålla ångesten utanför lägenhetsväggarna. Jag tycker min strategi är tämligen enkel. Man tittar inte bakåt, man öppnar inte posten, man tänker på sig själv och fokuserar på allt annat än väsentliga saker. Man jobbar och accepterar och räds inte vardag. Det är måndag och fredag, och måndag och fredag igen, och igen.

I mataffären köper jag passionsfrukt och vetemjöl. Jag bakar ganska mycket nuförtiden.