GRASSWIDOWER

Jaja, säger jag. Jag bara undrar för jag känner nog henne lite, inte mycket, men hursomhelst, du fick en låda fiskeflugor en gång som jag skickade med henne när jag visste att hon skulle åka till ert sommarhus. Han får sina grejer, sitt kvitto och jag får 30 femhundralappar och beger mig från Lidingös luggslitna kvarter ner till vattnet där A bor. Vi handlar på Pizzerian och köper öl på Ica, stormar vant in i A's lägenhet sådär som man bara kan göra när man känner någon mer än bara bra, och bänkar oss framför tv:n

Det dröjer inte många minuter innan min pappa ringer. Han berättar något jag inte riktigt förstår varför han berättar och sen lägger vi på. Säger att vi ska höras. Sen ringer han igen, och jag hör att något är fel och jag frågar varför han är ledsen och sen så gråter han sådär tröstlöst som jag också gör ibland, eller gjorde innan jag blev hård och kall. Snörvlar och gråter. Säger att han är ledsen för att människor är som dom är och det är något som hänt som han skulle vilja hjälpa till med om han kunde, men av någon anledning kan han inte det.

Jag berättar för A & C att min pappa ringer till mig och gråter, och C börjar nästan gråta bara av tanken på en vuxen karl som gråter, och säger att hans pappa-monstret, skulle fnysa och tycka att människor väl får skylla sig själva. En  gång däremot, säger C, så såg vi en påkörd fågel och då stannade han till med bilen och sa nåt om att det där var tragiskt eller nåt. Jag kan aldrig säga rätt saker vid rätt tidpunkt så jag brister ut i en fylleversion av... hmhm en flaska vin, lidingö och hem igen, körde på en fågel och begravde den.... och sen så är min pappas tårar som bortglömda.