Tisdagstvätt
På allmän begäran...nåja.
Carl och jag slipar på dejtingboken. Den kommer tveklöst utgöra en slags osynlig gräns mellan vad tidigare som varit tabu, men som idag är alldeles, alldeles normalt. Det nya svart, helt enkelt, och toppad med historier från verkligheten.
Jag vet att jag leker och jag vet att jag egentligen är nöjd med det mesta och hur jag har det, men när jag hittar dina underkläder i turerna med blå ikeasäckar upp och ner från tvättstugan, vecka efter vecka så vet jag att jag innerst inne saknar dig, men att det faktiskt inte går. Det är så mycket som jag har gjort här hemma, men som jag inte kan stå för. Saker jag gjort och människor jag träffat. Allt som gör att jag måste projicera så mycket av all den där ångesten på dig.
Jag inbillar mig att jag säger upp mig och åker ner till dig. Hur jag tar tåget eller en bil in från Charles de Gaulle och bara sitter på din trapp en dag när du kommer hem från skolan och hur glada vi ska bli när vi ser varandra.
Men man blir aldrig sådär glad som i filmerna. Aldrig. För man är aldrig lika snygg som man tänker att man ska vara, och vädret kommer med all säkerhet omöjliggöra det där sittandet på trappan och du kommer aldrig ens komma hem även om jag sitter där tills det är dags att åka tillbaka.
Stränder, ändlösa stränder med drivved och spillror av preskriberade romanser.
Carl och jag slipar på dejtingboken. Den kommer tveklöst utgöra en slags osynlig gräns mellan vad tidigare som varit tabu, men som idag är alldeles, alldeles normalt. Det nya svart, helt enkelt, och toppad med historier från verkligheten.
Jag vet att jag leker och jag vet att jag egentligen är nöjd med det mesta och hur jag har det, men när jag hittar dina underkläder i turerna med blå ikeasäckar upp och ner från tvättstugan, vecka efter vecka så vet jag att jag innerst inne saknar dig, men att det faktiskt inte går. Det är så mycket som jag har gjort här hemma, men som jag inte kan stå för. Saker jag gjort och människor jag träffat. Allt som gör att jag måste projicera så mycket av all den där ångesten på dig.
Jag inbillar mig att jag säger upp mig och åker ner till dig. Hur jag tar tåget eller en bil in från Charles de Gaulle och bara sitter på din trapp en dag när du kommer hem från skolan och hur glada vi ska bli när vi ser varandra.
Men man blir aldrig sådär glad som i filmerna. Aldrig. För man är aldrig lika snygg som man tänker att man ska vara, och vädret kommer med all säkerhet omöjliggöra det där sittandet på trappan och du kommer aldrig ens komma hem även om jag sitter där tills det är dags att åka tillbaka.
Stränder, ändlösa stränder med drivved och spillror av preskriberade romanser.
Kommentarer
Postat av: sofia
jag kommer aldrig att förstå.
Trackback
