GRASSWIDOWER

Jag var på barnkalas idag och jag hade köpt en briogubbe och ett par skor som iallafall jag tyckte var fina. Det var jag och en massa föräldrar, och ett par var där som jag träffat förut och då var de bara ett par, men nu hade dom barn, även om barnet var ganska fult. Tjejen däremot är otroligt snygg, och det är inget fel på hennes kille heller, men det är tjejen som är hela behållningen. Dessutom är hon från Norrland. Jag inbillar mig att jag borde träffa någon med dialekt.

Ägnade gårdagen åt spaaktiviteter och öl, men fick betala dyrt idag eftersom febern bara blivit värre, och hostan också. Jag fryser fast jag badar kokhett, svettas fast jag bara sitter still, och hostar så jag ibland måste kolla så att det inte kommer blod. Jag är nästan hundra år gammal och jag orkar knappt lyfta bort min tallrik när jag har ätit. De gråa stråna hopar sig, och finns numer även framme i hårfästet i luggen. Jag firar min ålderdom med ett par nya jeans och en ny skjorta, men sen är jag så nära att svimma så jag tar en taxi hem från stan till soffan och teven, och tar vid där jag slutade igår kväll.

Det är ju lördag, och man borde träffa folk. Jag är ändå sjuk, så jag behöver inte känna mig dålig som person för att jag är hemma. Det finns ingenting som jag vill göra längre som man inte kan göra hemma iallafall, och det är ingen som jag egentligen längtar efter att träffa heller.

Sedan jag på ett väldigt klumpigt sätt lyckades förstöra en relation för en tid sedan så aktar jag mig för att träffa någon tills den dagen då jag verkligen kan säga att jag vill träffa någon och att allt som har hänt är avklarat och avslutat och färdigt. Det blir det nog aldrig, men jag är mån om att inte framstå som elak och självisk, för det vill jag inte. Jag har otaliga historier som tyder på annat, och det är väl det jag egentligen är. En historieberättare som gärna spär på för att det ska låta bättre än vad det är.

Dessutom har jag svårt att säga nej till saker. En kille som strax innan jul tyckte att vi skulle åka till amsterdam för att röka hasch och träffa prostituerade har hört av sig igen. Den första resan lyckades jag krångla mig ur, eftersom jag varken var sugen på att röka och aldrig skulle kunna tänka mig att köpa sex eller överhuvudtaget fundera på det. Nu ville han snabbt samla ihop några hundra tusen för att börja distribuera porr. Förutom det så hade han hundra andra idéer som han behövde hjälp att genomföra och det slog mig ganska snabbt att det här inte var första gången jag pratade med någon som egentligen behöver hjälp; men det är inte sällan som folk vänder sig till mig med sina problem. Alla dom här idéerna bottnar i ett missbruk och i svåra depressioner. Jag känner igen det från andra. Hur dom laddar upp sig inför en ordentlig härdsmälta, bara maxar och ökar och blir värre och värre för var dag dom närmar sig dagen då dom måste lägga in sig. När dom inte kan sova och knappt vet vad dom heter och vad dom lovat och vad dom tänkt. Det är synd att jag känner så många såna där. Jag mår egentligen ganska bra själv, och jag tycker inte att jag ska behöva hjälpa andra med saker hela tiden.

Nu ska jag fortsätta titta på teve och sen så ska jag tvätta. Först ska jag leta efter min grannes katt.